|
|
|
 |
|
|
Vad är folkhälsan värd?
Folkhälsan offras när
alkoholskatten sänks
  Den
svenska alkoholpolitiska såpan halkar vidare. Vår trevande demokrati känner
sig fram mot ett ”balanserat” beslut om priset på en flaska sprit. För
utomstående ter sig det hela löjligt förutsägbart – sänk skatten och rädda
ekonomin och den ”vita” konsumtionen. Men det måste få ta tid att knäcka en
80-årig alkoholpolitik.
Gränshandeln med alkohol hotar sänka folkhälsan. I alla fall
Nordeuropéernas hälsa. Nation efter nation kapitulerar och sänker drastiskt
skatten för att stoppa tillåten ”smuggling” och skatteflykt. Hotar
massmissbruk vår gemensamma Nordiska kultur eller handlar det bara om en
lagom kontrollerad fylla? Hur som helst är måttlighetens tid förbi, vi är på
väg in i en tuff period med hotande grav alkoholkonsumtion.
Sverige är sista bastionen som vägrar ge sig. Regeringens utredare Kent
Härstedt har funderat länge, remissrundan har slutförts. Nu förbereds
regeringens proposition, samtidigt underhandlas med övriga partier i
Riksdagen. Det tar tid att styra och ställa i svensk demokrati. Å andra
sidan går det fort att skrota en snart sekellång dogm som går ut på att
skydda folket mot alkoholens djävulskap.
Processen kunde ha dragits igång tidigare, då hade skattesänkningen kommit
samtidigt som Danmark och Finland växlade ner. Men dominoeffekten måste
hinna verka, opinionen vinnas, och framförallt nykterhetsivrande riksdagsmän
mjukas upp (vårt parlament är onaturligt nyktert). För danskarna blev
trycket från Tyskland till slut för stort. För finnarna blev baltinsläppet i
EU droppen. Nu står Sverige på tur.
Trots allt prat om folkhälsan handlar det om pengar. Europa skaver i
disharmoni skattemässigt. När kommissionen mässar om öppna gränser och
frihandel försvarar varje nation helt naturligt sin egen kommers. Men när
länderna bollar med olika skattesatser på samma vara blir indignationen stor
när folket (osolidariskt) gränshandlar. EU-topparna gnuggar händerna i
förtjusning: ”Vad var det vi sa, folket känner inga gränser!” Den
förfördelade staten dräneras på skatteinkomster och sliter sitt hår i
förtvivlan. Somliga harmonierar raskt sina skatter och avvärjer hotet mot
den egna ekonomin, Sverige sticker huvudet i sanden och muttrar: ”Ni förstår
inte, sprit dödar, höj skatterna!” Slagord som klingar falskt i Bryssel.
Skattehöjningar gillas av ingen. Världens viktigaste vinbönder, bryggare och
spritproducenter huserar därnere, EUs tyngsta och mäktigaste
påtryckargruppering. De vet att alkohol är onyttigt, men också en del av
livet, framförallt ger det bröd på bordet, det är viktigt för ekonomin. Även
i Sverige är alkoholen viktig för ekonomin. Vi exporterar mängder av vodka
(oberoende av spritskattenivåer), därtill har vi en bryggerinäring där
arbetstillfällen hotas om folk handlar öl utomlands. Ändå tar alkohol liten
plats i svenskt arbetsliv, vår paradgren är istället drickandet. Debatten
blir därefter, ihålig och förutsägbar. För utomstående är det en sken-debatt
med tomma ord eftersom slaget redan är förlorat, bara ett beslut kan fattas.
Ändå förs den för att övertyga och förankra, frågan är bara vem som behöver
övertygas. För danskar med inblick i den svenska ”processen” besannas alla
fördomar om de byråkratiska svenskarna: ”Sluta tjafsa, gör som vi, sänk
skatten och rädda tillbaka den egna försäljningen innan det är för sent!”
Våra svenska debattörer talar som sig bör i egen sak även om de ger sken av
att försvara högre värden (läs: folkhälsan). Systembolaget lobbar kraftfullt
för en skattesänkning, ordförande Olof Johansson menar att ”samhället
behöver för folkhälsans skull få kontroll över prisinstrumentet som
tillsammans med detaljhandelsmonopolet är det effektivaste alkoholpolitiska
instrumentet”. Hans egentliga motiv är naturligtvis att skydda monopolet och
återta Systembolagets intäkter (som urholkas av reseinförseln) för att
slippa säga upp personal. Folkhälsoinstitutet säger självklart kategoriskt
nej, de misstror sifferexercisen i utredningen: ”Konsumtionen ökar mer än
beräknat vilket kommer att slå hårt mot folkhälsan”.
Båda har rätt. En sänkning ger tillbaka staten en del av makten över
medborgarnas konsumtionsvanor, visserligen ordentligt försvagad jämfört med
förr. Billigare sprit accelererar också totalkonsumtionen, vi blir fullare
oftare framöver, vilket kanske är bättre än att ta sig en rejäl bläcka varje
helg som förr. Pengar väger tyngre än folkhälsoargument.
Ett kreativt inlägg i debatten kommer från Handelsanställdas Förbund.
Ordförande Ninel Jansson frågar sig: ”Är det verkligen ett problem att
spriten köps utomlands istället för på Systembolaget, så länge det sker på
laglig väg.” Hon varnar för att ”Sverige ger sig in i skattesänkarkarusellen
i Europa”.
Det är intressanta tankar. Tänk om Sverige vägrar sänka och istället
fortsätter att kraftfullt lobba för en höjning av skatterna generellt inom
EU. Sverige blir stoppklossen som hindrade en epidemi av sänkningar över
hela Europa. På sikt kan trenden vridas om till höjningar och en balans
uppnås. Men det är förstås en utopi, Jansson har inte förstått att det
egentligen handlar om pengar, skatteintäkter och arbetstillfällen. Alkohol
är en lönsam bransch, både för stat och företagare.
EU borde för länge sedan ha förhandlat fram en balanserad skattenivå där
vinländerna klivit upp ett snäpp och spritländerna i norr trappat ner. Men
just Sverige har förstört diskussionen genom att kategoriskt motsäga sig en
sänkning. Det handlar om det berömda ”eviga undantaget” som fick
EU-kommissionär Frits Bolkestein att se rött och kalla Bosse Ringholm fula
namn. Därav de fria införselregler som nu tvingar högskatteländerna i norr
på knäna. EU-linjen vinner, samtidigt som förhandlingsutrymmet för en
höjning krymper ordentligt. Taktiskt slarvigt av svenskarna.
För regeringspartiet handlar pågående långbänk om att rädda kvar
Systembolaget som är kärnan i svensk alkoholpolitik, utan Bolaget har
myndigheterna inga möjligheter att styra svenskens alkoholkonsumtion
handgripligen. Då sjunker vi ner i den "danska lojheten" som man säger. I
gränsbygderna försvinner kundunderlaget i rask takt, Systembolaget kan
omöjligt hålla uppe servicegraden i en förlängning, butiker måste stängas
vilket i sin tur får fler att sätta sig i bilen och resa ut för att handla
sprit.
Ökad distanshandel (via internet) förminskar underlaget i resten av landet
som har längre till gränserna. Sverige hävdar att det är olagligt att
postorderhandla sprit, EU uppmuntrar det och pekar på den fria rörligheten
för varor inom unionen.
Att tillåta Systembolaget att haverera vore oförlåtligt, i kaoset kommer
leverantörerna att stryka med och Sverige stå helt utan infrastruktur för
att hantera vin och sprit. Detta katastrofscenario har Göran Persson helt
klart för sig eftersom han delar bo med den argaste förespråkaren för
monopolet, Anitra Steen. Samtidigt hämmar detta hans agerande i frågan, det
är ju inte riktigt rumsrent att VDn i statens spritbolag har möjlighet att
påverka partiets strategi, låt vara på ett personligt plan hemma vid
frukostbordet (än värre kanske!).
Snart lämnar Kent Härstedt ifrån sig sitt slutbetänkande
och i mars presenteras regeringsförslaget som väntas innehålla en sänkning
av skatten med 40 procent före sommaren. Båda stödpartierna säger nej, flera
Socialdemokratiska riksdagsmän inklusive några statsråd tänker gå emot. De
borgerliga är principiellt för en sänkning, men frågan är om de vill ge
Persson valfläsk inför kommande riksdagsval. Folket röstar ju med hjärtat som
alltid blir varmare med en liten nubbe i magen.
Att offra folkhälsan för pengarnas skull är inte hedervärt. Men med pengar
upprätthåller vi vår välfärd och den är värd mycket. Det är klart att
konsumtionen kommer att öka när skatten sänks. Den har redan ökat eftersom
vi undan för undan lämnat brännvinet bakom oss för vinets skull. Faktiskt
dricker svensken över 10 liter ren alkohol per år, en drastisk ökning
jämfört med år 2000 då vi konsumerade 8,4 liter. Nu får vi verkligen känna
på hur det är att leva i ett Europa där alkohol är lättåtkomligt och en del
av vardagen. Enda chansen att hålla sig ”nykter” är att välja sin sprit med
omsorg (som vi i whiskysvängen gör). Men alltför få har den insikten, att
somlig sprit är godare än annan. Man dricker väl för att bli packad och ha
kul, eller?
|
|
|