|
|
|
|
|
Europas egen
bourbon
 Four Roses är en europeisk hit. Som storsäljande bourbon i vår del av
världen är whiskeyn omåttligt populär bland latinare runt Medelhavet. Hemma
i USA försvann den från hyllorna redan på 1950-talet och gjorde comeback
först bortom millenniumskiftet. Störst är whiskeyn i Japan dit var tredje
låda går.
Hur någon kan ge en macho-dryck som bourbon ett blomnamn tycks obegripligt?
Mannen som gjorde Four Roses känd heter Paul Jones och kommer ursprungligen
från Georgia. Efter inbördeskriget (1861-65) slog han sig på whiskeyhandel,
först i Tennessee, och från 1886 i Kentucky. Två år senare förvärvar han det
udda
whiskey-märket från Tennessee-familjen Rose. Hur namnet uppstod är
höljt i dunkel. Två historier cirkulerar. Originalet anspelar på
Rose-familjens fyra döttrar. I Jones händer används rosorna på friarstråt.
På Jones frieri lät hans hjärtas dam meddela att hon skulle smycka sig med
fyra röda rosor på stundande bal om svaret var ja!
Trots sin feminina
romantiska image har whiskeyn sålt bra genom åren. Eller tack vare, kanske
marknadsföringsproffs skulle säga, att avvika från normen och sticka ut är
särskiljande, och en egen plats i solen är ju vad alla produkter drömmer om.
Whiskeyhistoria brukar kantas av konkurser och andra katastrofer. För de
fyra rosorna och deras beskyddare har livet varit lagom behagligt och
strapatsrikt. Paul Jones Company gick 1902 samman med andra whiskeyföretag
och bildade Frankfort Distilleries, ett konglomerat av småföretagare som
kunde ta upp kampen med de stora. VD för det nya bolaget blev Lawrence Jones
Jr, sonson till grundaren. Firman var en av de sex utvalda som fick en
undantagslicens under förbudstiden för att göra ”medicinal-sprit”. Sant var
att man kunde få förstklassig bourbon utskrivet på recept från sin husläkare
för att kurera allehanda krämpor. Inte skulle de besuttna behöva lida för
att populasen spritade okontrollerat! När förbudet hävdes 1934 tog man upp
affärerna under namnet Frankfort Distilleries Inc och i mitten av 1940-talet
slukades verksamheten av kanadensiska Joseph E. Seagram & Sons, med på köpet
följde både varumärket och själva destilleriet.
Decenniet efter inträffar något dramatiskt och svårförklarligt.
Varumärket rycks bort från den amerikanska marknaden och förvandlas
till export-bourbon. I alla tider ett
vågspel, bourbon är en djupt rotad amerikansk institution, inte alldeles
lätt att sälja på utlänningar. Nu skulle den europeiska kontinenten erövras. |
|
Mannen bakom Four Roses,
Paul Jones:
 |
Men trägen vinner. Four Roses skapade tidigt ett utrymme för sig i
flygplatsernas duty free-butiker för att sprida namnet vidare ut till
kontinentens alla skrymslen. Och idag är whiskeyn tredje största
amerikanska whiskey i vår världsdel och en succé framförallt runt Medelhavet med
Frankrike, Spanien och Italien i topp och Holland en bit bakom. 400 000
nioliterslådor per år går åt häröver. Men den enskilt största marknaden för
Four Roses är Japan som slukar hela 150 000 lådor. Så när Diageo och Pernod
Ricard styckade den kanadensiska jätten 2001 knuffades varumärket över till
Japans ölmärke nummer ett Kirin för 10 miljoner yen. Skiftet till japanskt
ägarskap innebar paradoxalt nog att whiskeyn åter fick en chans i USA. Four
Roses är fortfarande är en nybörjare på hemmaplan, förutom i Kentucky finns
den bara i ytterligare nio delstater, från New York, New Jersey, Tennessee,
Kalifornien, Colorado, Illinois, Wisconsin och Connecticut till Florida. Men
varför just Japan? Jo, 1972 byggde Seagram och Kirin den gemensamma
jättefabriken Gotemba vid foten av aktiva vulkanen Fuji. Samarbetet ledde
till att whiskeyn i slutet av 1980-talet blev bourbon-etta i Japan. För att
kapitalisera på intresset släppte firman ytterligare två versioner av
whiskeyn, först Fine Old Bourbon och strax därpå Super Premium, märken som
fortfarande säljs exklusivt i Japan.
Men i centrum för allas uppmärksamhet står förstås Yellow Label.
Storsäljaren fick en ansiktslyftning i september 2008. Inte innehållet utan
själva flaskan som kurvade till sig en smula. Inuti samsas tio olika
singel-bourbons. Du läste rätt, Master Distiller Jim Rutledge kokar ihop tio
olika varianter av sin Four Roses och alla används i standardversionen – det
mest komplexa receptet i bourbonindustrin. Krånglet gör inte whiskeyn
svårtillgänglig, det här är en ursnäll bourbon med lätt och len smak, men
tro inte för den skull att den är övermåttan söt. Gommen startar i
digestive-kex innan torrare mineraler och tobak följer, mot slutet ansluter
sötare smågodis med syrliga sting. Eftersmaken är halvlång, söt toffee i
botten som blir allt torrare och läderartad, kanelstång prickar tungan.
Intas begärligt över is när hettan slår till i såväl amerikanska södern som
här hemma. Fast personligen vill jag inte blaska ner min whiskey för mycket,
just Four Roses är tack vare sin lätthet en perfekt bourbon att försiktigt
smaksätta. Tilta smakprofilen en smula med naturliga aromämnen, från lime
och citron till ingefära, mango eller passionsfrukt. Effekten blir dramatisk
och smakupplevelsen synnerligen lyxig. Du tappar inte bort
bourbon-karaktären och adderar samtidigt ett nytt spännande element. Det här
är en långvarig trend i mixarkretsar utomlands som äntligen börjar synas så
smått i svenska barer. Ta den till dig och vidareutveckla ditt
whisk(e)yintresse!
7
Four Roses Cocktails
av Henrik Aflodal
|
Att försiktigt smaksätta en whiskey med naturliga
aromämnen är inte alls svårt men kräver
fingertoppskänsla. Pröva dig fram till det ultimata
receptet med milliliter-precision. Mina recept är
bara ungefärliga, börja i underkant och smaka dig
stegvis fram till den gudomliga balansen.
Använd kylskåpskall Four Roses och undvik is för att
bibehålla smakerna, servera drinken i
ballong-vinglas. Använd endast färska frukter som du
bereder själv, annars blir de små aromförskjutningar
du vill uppnå meningslösa, det ska smaka äkta och
naturligt. Viktigt är att ingredienserna är
ögonblicksfärska, några timmars ståtid förfar
smakerna.
Bland redskapen märks rivjärn, finmaskig metallsil,
kaffefilter samt en flatbottnad kaffesked att måtta
med. Sockerlag värms i kastrull med lika delar
vatten och socker, används nedkyld. Sila gärna
citrusjosen så grumlar den mindre.
Four Roses Citrus
Tillsätt 1½ sked lime-jos och ½ sked sockerlag
till 4 cl whiskey. Whiskeyn dominerar nosen som
doftar mer citrus än lime. Lång syrlig citrusmun
följs av en bred kraftig bourbon-finish.
Four Roses Sour
Tillsätt 3 skedar citronjos och ¾ sked sockerlag
till 4 cl whiskey. Doftar sötad citronjos, gott!
Väldans syrligt god citronsmak, ren och frisk.
Sötsyrlig citronsorti. Potent distinkt sour-variant. |
|
Passion Four Roses
Använd metallsil för att pressa ur saften. Tillsätt
1½ sked passionsfruktjos och 4 droppar sockerlag
till 4 cl bourbon. Aromen drar åt persikohållet med
pikant bourbon-motstånd. Mastig sötbesk smak,
passionskärnorna känns, eftersmaken är mäktigt sträv
med tung sötbeska.
Southern Belle
Gör puré, pressa genom kaffefilter. Tillsätt 3
skedar mangojos och 6 droppar sockerlag till 4 cl
bourbon. Frisk mangodoft! Exotisk fruktsmak med tung
sötma, bourbon-whiskeyn anas i bakgrunden.
Ginger Four Roses
Riv ingefäran, lägg i kaffefilter och krama ur
saften. Tillsätt ynka 3-4 droppar ingefärssaft till
4 cl bourbon. Doftar läder och kryddig ingefära (med
drag av citrus). Stor ingefära-smak som växer, blir
aggressivt kryddig, nästan pepprig. Värmande het
final (chiliartad) där whiskeyn bryter tillbaka.
Vilken match!
Four Roses Citron
Riv citronen, fukta skalmassan med lite vatten,
pressa oljan genom kaffefilter. Tillsätt ½ sked
citronskalsolja och 4 droppar sockerlag. Doftar
friskt av citronskal. Smakar färska citroner, i
eftersmaken tar whiskeyn över sekonderad av behaglig
citronskalsbeska.
Four Roses Lime
Riv skalet, fukta limemassan med vatten (skalet är
mycket torrt), pressa oljan genom kaffefilter (krama
som en trasa). Tillsätt ½ sked limeskalsolja och
4 droppar sockerlag till 4 cl whiskey. Doftar milt
somrigt, lime-air. Ordentlig lime-drive i munnen och
limeskal skrivet över hela eftersmaken. |
|
|
|
|
|