Malmö-semin handlar om öarna och västkusten. Favorittrycket faller tungt på Highland Park och Springbank med Oban och Bruichladdich som starkaste utmanare. Kvalskrällar är okända Teaninich som slog ut självaste Glenmorangie och medelhavskändisen Tamdhu. Farligast är japanerna Yoichi och Yamazaki, de utklassade nämligen konkurrenterna i sina deltävlingar. Henrik Aflodal om upptakten till tredje semifinalen.

Sist kommer inte oväntat nye malten Speyside från Speyside Distillery längst upp i dalgången Strathspey. Startat 1990 och en duktig maltmakare. Whiskyn gör inget väsen av sig, enkel och lättdrucken till sättet, till freds med sig själv. Bröd-nos, malt-mun, lång vagt syrlig finish. Annat gäller för fyran Glen Scotia, granne med Springbank i Campbeltown. Ibland ruskigt bra, ibland dålig, den här gången på gång ordentligt. Euforisk malt-doft, citrus! Fruktgod mun, kanderade apelsinskal med limestick. Ek-frukt-kavalkad i eftersmaken, rök och sälta. Ben Nevis räknas till Western Highlands, förtjänstfullt buteljerad vid 46% och icke kylfiltrerad

RESULTAT Skövde 13 april 1. Springbank (Aflo/1a) 2. Oban (3e) ----------------------- 3. Ben Nevis (2a) 4. Glen Scotia (4e) 5. Speyside (5e) 98 poäng 87 42 34 5 POÄNGSYSTEM: Varje provningsdeltagare rankar sina tre favoriter – guldwhiskyn får 4 poäng, silver 2 poäng och brons 1 poäng. Aflodals rangordning inom parentes. Whisky ovanför strecket kvalificerad till semifinal 1 oktober. WHISKY som provades • Springbank 15 år (46%) • Glen Scotia 14 år (40%) • Ben Nevis 10 år (46%) • Oban 14 år (40%) • Speyside 10 år (40%)

Såväl Springbank som Oban är outstanding, båda går ohotade vidare till semifinal. Ben Nevis och Glen Scotia parkerar en bit bakom och stackars Speyside kör tidigt i diket.

|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||


Varberg 14 april. VM-tävlingarnas första rökdrabbning kom av sig litegrann. Rökfantasterna Bowmore och Longrow blev omsprungna av mer komplex whisky när en kvalificerad Varberg-jury fick uppgiften. Det finns mer än rök bortom horisonten resonerade de när whiskyn synades blint.
 

Avhängd i sammandraget blev Glen Garioch, Morrison-Bowmores Highland-malt. 15 års ekighet trunkerar malt-tonerna. Diffad nos där ölig malt störs av kantig ek. God mun som kvävs av beskbruten strakad ek-final. Hopplöst ekifierad. Longrow är en haussad kult-whisky som aldrig riktigt får till det. På pappret oförsonligt rökig, i glaset rätt så harmlös. Tystlåten nos, mer frukt efterhand, ingen rök. Tät maffig maltsmak, fenoler och ek dekorerar. För ren eftersmak, äntligen rök, men den känns kärv och stympad. Enkel och rak rökmalt, förutsägbar.

RESULTAT Varberg 14 april 1. Yamazaki (Aflo/1a) 2. Bruichladdich (3e ----------------------- 3. Bowmore (2a) 4. Longrow (4e) 5. Glen Garioch (5e) 100 poäng 77 62 55 16 WHISKY som provades • Bowmore 12 år (40%) • Bruichladdich 10 år (46%) • Longrow 10 år (46%) • Glen Garioch 15 år (43%) • Yamazaki 12 år (43%)

Bowmore är Islays nyckfullaste malt. Ibland glimrande komplex (övertrumfande till och med Ardbeg), alltför ofta blek och tillplattad. Moderat rökning av malten bäddar för nyansrikedom, men på något märkligt sätt blandar Bowmore bort faten med alla sina utgåvor. För ett halvår sedan hade Bowmore sopat banan med vem som helst, nu ingen särskild. Kunnig medelgod arom, jämn smak. Inspirerande utgång där munnens frukt plötsligt kopplas bort av hårda torra röktoner. Räcker inte ända fram.
Bruichladdich mittemot Bowmore blandar till en boutique-whisky a la 46% på ständigt krympande lager, och ska per definition vara nyckfull. Den här gången snidar man till en rätt så bra malt, basic men god. Ren nos och gom med stillsamt fruktsnack, plus en halvlång rökinspirerad finish. Jag vill förstås ha mer bett i min Laddie, men rökinslaget är intressant.

Att Japan gör bra malt borde inte förvåna någon, de har i 80 år med nit och noggrannhet lärt sig hantverket. Äldst är Suntorys Yamazaki Distillery från 1923. Den här flaskan fick jag av min bror efter en Japan-resa 1997, och den är vassare än dagens släpp. En riktig sötsak. Frukt med ekigt motstånd i nosen, oerhört söt smak balanserat med rök och ek-tyngd, en vibrerande varm mun som klingar av långsamt med torkad frukt och parfymrök. Vann drabbningen i Varberg i utklassningsstil, vilket chockade församlade blindprovare. I semifinalen väntar en nutida buteljering, vi får se hur långt den räcker.

Betryggande seger för Yamazaki som tar med sig Bruichladdich till semifinal. Bowmore hamnar precis under strecket med Longrow tätt bakom, helt avhängd är Glen Garioch.

|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||


Borlänge 2 juni. Jag åkte till Borlänge i början av sommaren för att ta reda på om Lagavulin håller måttet som ”världens bästa ö-whisky”. Dalmasarna reste sig som en man och skanderade med knutna nävar: Lagavulin! Whiskyn erövrade varannan röst i VM-deltävlingen, en förkrossande seger. 16-åringen imponerar men når inte upp i gammal klass, det saknas energi i munnen som långsamt bygger ett landskap av torkad frukt, sälta och medicinal rök. Saknas gör ekvärmen, smaken lämnar walk-over med defensiv sälta, och eftersmaken är för ren.
 

Caol Ila knep andraplatsen före japanska Hakushu. Den 12-åriga Islay-malten lyfter sig rejält jämfört med premiären för några år sedan. Svettig arom och fruktenergisk gom som röks ut ordentligt. Japanen bryter som vanligt mönstret, de som försöker jämföra japansk maltwhisky med skotsk missar målet. Whiskyn görs på andra sidan jorden i en solid tradition med helt eget smakuttryck. Hakushu luktar hallon-vanilj-rök. Syrlig fruktmun bolstrad i ek med rökknorr. Med mer tryck i eftersmaken en superwhisky. En bra bit efter tät-trion kommer irländska rökmalten Connemara, chanslös i matchen men synnerligen värdefull ändå. Päronläsk i nosen,

RESULTAT Borlänge 2 juni 1. Lagavulin (Aflo/1a) 2. Caol Ila (3e) ----------------------- 3. Hakushu (2a) 4. Connemara (4e) 5. Inchgower (5e) 6. Tobermory (6e) 102 poäng 41 32 15 11 9 WHISKY som provades • Bowmore 12 år (40%) • Bruichladdich 10 år (46%) • Longrow 10 år (46%) • Glen Garioch 15 år (43%) • Yamazaki 12 år (43%)

äppelkaka och bränd ved i gommen, rök-god finish. Allt i lagom doser.
Utropstecken från Speyside är Inchgower med vibrerande frukt-ek-famntag i munnen och sötlakrits i avslutningen, hämmas av passiv fruktbubblande nos som aldrig slår ut i full blom. Sist och minst är Tobermory. Rökfri ö-malt från Mull finklar till det på skogstema, barr i nos och mun blir hö i finishen, ingen favorit.

Dräparen Lagavulin utplånar konkurrenterna och tar med sig Caol Ila till semifinalen på nåder. Inte långt efter är Hakushu. Utan chans är trion Connemara, Inchgower och Tobermory.

|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||


Gotland 10 augusti & Timrå 21 september. The Glenlivet kallar sig ”the original”. Smith var förste högländare att ta ut licens efter lagändringen 1823 och med kunglig favör i ryggen blev whiskyn nummer ett. Många tror att Glenlivet var första licensierade destilleri bland kullarna, icke så, andra kämpade på under värre villkor tidigare.
 

På Gotland och i Timrå utmanades ikonen av sina kusiner i dalen Glenlivet samt näraliggande malter. Stjärnan The Glenlivet knep en sammanlagd andraplats, själv satte jag den som trea (likt gotlänningarna). Bäst är istället Balmenach från andra sidan Cromdale-kullarna närmare River Spey, en glimrande sherry-malt – torr mun, livligt kryddig med tilltagande syra, landar i ren sherryton. Trea blev tillresta Mannochmore från Elgin på andra sidan Speyside (min tvåa), lätt elegant nos lurar gommen som blir ektung, gräsig blommig motståndsrörelse kämpar emot – en oerhörd talang, skala bort lite ek så väntar estraderna! På fjärde plats kommer Tomintoul från

RESULTAT Gotland/Timrå 1. Balmenach (Aflo/1a) 2. The Glenlivet (3e) ----------------------- 3. Mannochmore (2a) 4. Tomintoul (4e) 5. Tormore (5e) 6. Tamnavulin (6e) 140 poäng 69 51 44 37 21 WHISKY som provades • The Glenlivet 12 år (40%) • Tamnavulin 12 år (40%) • Tomintoul 10 år (40%) • Tormore 12 år (40%) • Balmenach 12 år Flora & Fauna (43%) • Mannochmore 12 år F&F (43%)

själva Glenlivet-dalen. Rörlig aktiv citrusarom, växande mun, från malt till ekkryddor.
Femman Tormore satsar på Tyskland (och Sverige), bättre än förr men okomplicerad – gräsig hösnuva i nosen, torr hömun sötnar med honung.
Sämst är Tamnavulin, som nollade i tävlingarna, ingen gav den guldpeng. Förklaringen är en hösvärmande näsa som går ner sig i ful toffee (karamell-färg!), flytande ensidigt hö i munnen kraschar mot arga ekkryddor. Svagsint bagatell.

Balmenach står för VMs största segermarginal, över 70 poäng före tvåan Glenlivet, paret reser till semifinal tillsammans. Ett batteri starka malter trippar en bit under kvalstrecket – Mannochmore, Tomintoul och Tormore. Bortgjord är Tamnavulin.
Glenlivet-malterna blir 2a, 4a och 6a, vore det Finnkamp, en svidande poängförlust.

|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||


Kalmar 24 oktober. Glenmorangies förlust var en chock. VM-tävlingarnas mörkaste stund. Northern Highlands fixstjärna drunknade i mängden, för spröd för att sticka ut. Även Dalmore föll den där oktober-kvällen i Kalmar. Inget var sig likt. Vann gjorde nämligen två helt okända blending-malter. Fast de vann på ren styrka och excellence. Så går det när smaken styr och flaskan göms.
 

Teaninich segrade på knock-out med fruktiga pisksnärtar i munnen – det gör verkligen ont, en sadomachosistisk njutning. Eftersmaken är lugnare och lägger gommen till vila. Tvåa blev överraskande Clynelish, hemlig trög nos men energisk gom, fruktig sötma drivs bort av ek som släpper fram i rök i eftersmaken, 46-procentig kaxighet som vaknar med en droppe vatten. Trean Glenmorangie var min tvåa, mer strikt nu med mer ek i potten, tyngre mun, frukten fångas in av eken, doften som alltid förförisk. Piggare för ett år sedan. Fjärde man blev likaså världskände The Dalmore, en lurig malt vars arom behöver tid för att vakna, nedtryckt av mycken sherry. Genomgående rökig

RESULTAT Kalmar 24 okt 1. Teaninich (Aflo/1a) 2. Clynelish (5e) ----------------------- 3. Glenmorangie (2a) 4. Dalmore (3e) 5. Pulteney (4e) 6. Balblair (6e) 97 poäng 54 40 25 16 13 WHISKY som provades • The Glenlivet 12 år (40%) • Tamnavulin 12 år (40%) • Tomintoul 10 år (40%) • Tormore 12 år (40%) • Balmenach 12 år Flora & Fauna (43%) • Mannochmore 12 år F&F (43%)

mun, fruktflörtande med lakritsexit.
Femman Pulteney spelar i samma division som Dalmore, en drick-malt som tål att sniffas på. Bjuder på en härlig smakresa, ett fantastiskt bittersött spektakel värdig en irländsk pot still-whiskey. Balblair på sjätte plats är enda malten som ”trampar vatten”. Den är inte dålig, bara vanligt ordinär.

Sensationella semifinalister är (övertygande) Teaninich och Clynelish. Nära avancemang men ändå långt ifrån är Glenmorangie, samt kändiskollegan Dalmore. Rejält avhängda är Pulteney och Balblair.

 

Startfält SEMIFINAL III 10 nov Malmö/12 nov Möckelsnäs • Highland Park 12 år 40% • Springbank 15 år 46% • Bruichladdich 10 år 46% • Oban 14 år 40% • The Glenlivet 12 år 40% • Teaninich 10 år 43% • Tamdhu 40% • Yamazaki 12 år 43% • Yoichi 10 år 45% Startfält SEMIFINAL IV 17 nov Göteborg • Lagavulin 16 år 43% • Laphroaig 10 år 40% • Ardbeg 10 år 46% • Caol Ila 12 år 43% • Talisker 10 år 45,8% • The Macallan 12 år 40% • Balmenach 12 år 43% • Clynelish 14 år 46% • Miltonduff 15 år 46% Vill du delta i finalen 10 dec? Se www.aflodal.com för info & anmälan. OBS! Vilka tre malter som går vidare till finalen från respektive semifinal avslöjas ej i förväg. Finalprovningen ska vara en helt ren blindprovning där enbart smak får avgöra och inte förväntningar och förutfattade meningar.

FAKTA: Maltwhisky-VM 2005 • 100 maltwhiskies möts i en World Cup. 18 deltävlingar genomförs på olika platser i Sverige. De två bästa i varje deltävling går vidare till fyra semifinaler i Stockholm, Härnösand, Malmö och Göteborg. Slutlig ’Grande Finale’ går av stapeln kring Lucia i Stockholm. • Juryn består av ”vanliga” whiskykonsumenter som provar whiskyn halvblint, deltagarna vet alltså vad som väntar men inte i vilken ordning whiskyn kommer ut. Ordförande i varje ”jury-grupp” är Whiskyspots chefredaktör Henrik Aflodal vars resultatlista offentliggörs innan deltagarnas röster redovisas. En extra krydda för alla inblandade, har experten rätt eller inte? • Tävlingsdeltagarna väljs ut av Whiskyspot. Det ska vara en normal whisky som är representativ för destilleriet. Kring 40-46 procent. Från 10 till 15 år. Helst bästsäljaren internationellt eller i Sverige. Nästan alla destillerier i Skottland är representerade, några enstaka saknar officiella buteljeringar varför de utgår. • Etablerade maltwhiskynationer som Skottland, Irland och Japan är med, övriga ”nya” världen exkluderas, de får växa på sig. Läs om Semifinal III Malmö >>> Läs om Semifinal II Stockholm >>> Läs om Glenfarclas/Glenburgie >>> Läs om Balvenie/Glendronach >>>