|
|
MALTWHISKY-VM 2005:
Stjärnfall när doldisarna tog revansch
— överraskande startfält
inför semifinal 1 okt

Semifinalen i Stockholm 1 oktober räknar in de bästa malterna från Speyside. Inte
många varumärken dock. När smaken avgör blir det så. Vem trodde
på Glenburgie, Benriach och Glentauchers i försnacket? Glen Elgin, Longmorn
och Strathisla är erkänt bra, ändå har få hört talas om dem. Henrik Aflodal
rapporterar från tre av fem deltävlingar inför semifinalen.
Jönköping 15 april.
VM-tävlingarnas första renodlade Speyside-race vid Vätterns strand. Ett
riktigt rävgryt med koherent smakgeografi, vid första anblicken smått
förvirrande, i andra vändan utkristalliserar sig tre favoriter. Goda
bredmagade Strathisla tar för sig men Dalwhinnie och Glen Elgin är mer
avancerad whisky. Tättrions vapen är inte doft utan smak, tre väsenskilda
men fantastiska smakupplevelser.
kryddforcering. Tappar poäng på stukad ek-finish,
borde ha varat längre.
Dalwhinnie levererar en mer sofistikerad smak och får dessutom till
avslutningen. Avancerad långvarig smakupplevelse i tydliga steg – malt,
bärig frukt, rök, ek. I eftersmaken står honung och nötter emot en kollosal
ekattack. En klassisk ’Classic Malt’ som får mig på fall. Handlöst.
Om jag fått bestämma hade ordningen varit omvänd, nu finner jag mig nöjt i
smålänningarnas dom.
Vi är i alla fall överens om fyran, Glen Keith, en intressant
årgångsmalt från 1983. Knepig krävande arom, mäktig smak, långt ekigt
efterspel. Ett världarnas krig mellan ek och malt. Blandad på piggt
ekmaterial, nya bourbonfat med mycken energi finns i mixen. Inte långt från
de tre bästa. |
Eftersläntrarna har inget med tätstriden att göra. Aultmore är en
trivselmalt – lätt blommig nos, sötsmaskig gom, långsamt bortdöende
malt-finish. Enda kritiken är att det kunde varit mer av allt. En ’one for
the road’-whisky. Strathmill är spretigt lam. Fruktexercisen i mun
räcker inte när eken kväver nos och stryper finish. Outvecklad, korthuggen.
Överlag jämnt startfält, ingen blir utan röster. Semifinalister är bjudmalten Strathisla och nya kult-whiskyn Glen
Elgin. Speyside i ett nötskal, folklighet och elitism, bravo Jönköping!
Skellefteå 26 maj.
Norrland mötte upp med ljusa skyar. En samling gladlynta västbottningar
hade inga problem med att hitta sina två favoriter, ettan Longmorn var vi
alla överens om, tvåan Benriach gick jag bet på, jag trodde mer på
Rothes-malterna. Rothes är ju säte för femåriga jättesäljaren Glen Grant som
av åldersskäl ställer upp i annan deltävling. Kvar istan blir tre aktiva
whiskymakare, och det börjar halvknackigt. Två av malterna blir rejält
ifrånsprungna. Medelmalten Glen Spey med fruktglad mun (som tyvärr
övermannas av ek) blir sist, en standardwhisky som bara plockade 3 poäng!
Fler nivåer rymmer Speyburn, svenske jättesäljaren, sjua på
Systembolagets malt-topplista. Tre gubbar ger den guldpengar vilket räcker
till en femteplacering.
Outsidern Ardmore (från andra sidan Speyside) seglar in mitt
i resultatlistan. En av Speysides få rökiga malter, intresserar
eftersom den därmed skiljer sig stort från omgivningen smakmässigt.
Räkna inte med öwhisky-stil, rökdimensionen är behagligt litet och
harmonierar väl med helheten. Flaskan är också speciell, utgiven
1999 i samband med 100-årsjubileet, enda officiella släppet i modern
tid. För mig trea, mycket på grund av rökstrimmorna. För
Skellefte-borna fyra, passerad av Rothes lyxiga årgångsmalt
Glenrothes, sherrydraperad med ekstegrad finish a la lakritsrot.
Givetvis plockar smaskig sherrysmak poäng, borde ha förstått det.
Vinnarna hämtar vi från Elgin ett stycke neråt vägen. Radarparet
Longmorn-Benriach, byggda av samme |
 |
RESULTAT
Skellefteå 26 maj

1. Longmorn (Aflo/1a)
2. Benriach (4e)
-----------------------
3. Glenrothes (2a)
4. Ardmore (3e)
5. Speyburn (5e)
6. Glen Spey (6e) |
98 poäng
81
52
44
23
3 |
POÄNGSYSTEM: Varje provningsdeltagare rankar sina
tre favoriter – guldwhiskyn får 4 poäng, silver 2
poäng och brons 1 poäng. Aflodals rangordning inom
parentes. Whisky ovanför strecket kvalificerad till
semifinal 1 oktober. |

WHISKY
som provades
• Glenrothes 11 år 1992 (43%)
• Speyburn 10 år (40%)
• Glen Spey 12 år Flora & Fauna (43%)
• Benriach 10 år (43%)
• Longmorn 15 år (45%)
• Ardmore 12 år 100th Anniversary (40%) |
|
huvudman. För något år sedan sålde
ägaren Chivas ut Benriach till ett sydafrikanskt konsortium. Och nya re-designade
Benriach överraskar, äpplig och krämig gom med lång chokladig finish.
Västerbottningarna tar den till sitt hjärta som solklar andramalt och jag
står med brallorna nere, för mig fyra, både Glenrothes och Ardmore levererar
mer, bara att bita ihop.
Men slutet gott, allting gott. Longmorn tar ohotad hem segern med
grästoner som bryter igenom eklarmande smak. Många tror att
krydd-eruptionerna i gommen framkallas av all (15-årig) ek, men det är
liksom Talisker själva destillatet som kryddar på. Ny- och ugnwhisky jag
provat är urkaxig.
Startfältet skiktar sig snyggt i tre grupperingar, ändå tydligt utslag
med tiotalet poäng emellan varje whisky. Semifinalister blir avancerade världsmalten Longmorn och överraskningen
Benriach. Återigen ett ekvlibristiskt whiskyval parat med en typisk husmalt.
Kivik 3 augusti.
Första VM-deltävlingen efter sommaruppehållet bjöd på ett oväntat
stjärnfall. Oväntat eftersom Aberlour är en meriterad tävlingsmalt, van att
plocka guldmedaljer framför näsan på lyxklassade grannen Macallan bland
andra. Jag rankade Aberlour tvåa, skåningarna skickade ner den till
femteplats.
bronset. Trean Auchroisk byggdes 1974 av Justerini &
Brooks för att göra lätt maltwhisky till blenden J&B Rare. Singelmalten
Singleton rosades stort på sin tid. Nutida budgetversion är betänkligt
svagare, Speysides på pappret lättaste malt föds fram ovanligt bufflig och
burdus. Lovande början i munnen toppas av argsint lakrits för att sedan pösa
ihop som en misslyckad sufflé. Sist i mitt protokoll, trea hos skåningarna –
mycket märkligt, whiskyn är inte alls bra.
Fjärdeman Dailuaine är sherrymörbultad. Sherryn är där för att brösta
upp och bredda whiskyns kraftfulla estrar – rasande frukt och bedövande ek
som sansar sig i efterspelet. Ja tack!
Aberlour förlorar på sin perfektionism. Whiskyn är snyggt förpackad,
felet är att den inte sticker ut, och det är vad publiken letar efter. Fet
förlåtande päron-näsa, god läskande smak, viss komplexitet i halvlång sorti.
I Kivik blev malten överkörd av de andra, så kan det gå.
Ohjälpligt distanserad är hyggliga Benrinnes, dränkt intill
oigenkännlighet i sherry. Saftiga russin i munnen fångas in av arg lakritsek,
gräddig avslutning mildrar. Inget balanssinne, trodde aldrig jag skulle få
en ”packad” maltwhisky!
Hård toppstrid och jämn kamp om tredjeplatsen. Semifinalister blir okända Glentauchers och Craigellachie, två viktiga
Speyside-malter som äntligen hamnar i rampljuset.
Stundande semifinal skiljer sig radikalt från kvaltävlingarna. Nu ska inga
blåbär sållas bort, alla malter är riktigt bra. Nu avgör bara smak. Vem som
helst (som gillar whisky) är välkommen att delta i semifinalsprovningen. Du
behöver inte vara ”expert”, bara kunna tala om vad du gillar. Whiskyn
serveras blint och provas enskilt. Sessionen avslutas med omröstning där
varje deltagare (anonymt) inlämnar röstsedel med sina tre personliga
favoriter.
Tävlingen/provningen sker 1 oktober på Sjöfartshotellet vid Slussen i
Stockholm. Som Whiskyspot-anhängare (mottagare av vårt nyhetsbrev) får du
ordentlig rabatt på biljettpriset, välkommen!
Startfält
SEMIFINAL
1 okt Stockholm |
• Glenfarclas 12 år
43%
• Balvenie Doublewood 12 år 40%
• Glenburgie 15 år Limited Release 46%
• Glentauchers 15 år Limited Release 46%
• Glendronach 12 år Double Cask 40%
• Benriach 10 år 43%
• Longmorn 15 år 45%
• Strathisla 12 år 43%
• Glen Elgin 12 år 43%
Läs om Semifinal III
Malmö >>>
Läs om Semifinal II Stockholm >>>
Läs om Glenfarclas/Glenburgie >>>
Läs om Balvenie/Glendronach >>>
Vill du delta i semifinalen?
Se www.aflodal.com för info
& anmälan. |
 |
FAKTA: Maltwhisky-VM 2005
• 100 maltwhiskies möts i en World
Cup. 18 deltävlingar genomförs på olika platser i Sverige.
De två bästa i varje deltävling går vidare till fyra
semifinaler i Stockholm, Härnösand, Malmö och Göteborg.
Slutlig ’Grande Finale’ går av stapeln kring Lucia i
Stockholm.
• Juryn består av ”vanliga” whiskykonsumenter som provar
whiskyn halvblint, deltagarna vet alltså vad som väntar men
inte i vilken ordning whiskyn kommer ut. Ordförande i varje
”jury-grupp” är Whiskyspots chefredaktör Henrik Aflodal vars resultatlista
offentliggörs innan deltagarnas röster redovisas. En
extra krydda för alla inblandade, har experten rätt eller
inte?
• Tävlingsdeltagarna väljs ut av Whiskyspot. Det ska vara en
normal whisky som är representativ för destilleriet. Kring
40-46 procent. Från 10 till 15 år. Helst bästsäljaren
internationellt eller i Sverige. Nästan alla destillerier i
Skottland är representerade, några enstaka saknar officiella
buteljeringar varför de utgår.
• Etablerade maltwhiskynationer som Skottland,
Irland och
Japan är med, övriga ”nya” världen exkluderas, de får växa
på sig. |
|
|