Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!


 
[AFLODAL bloggar om Malt-VM] Whiskyspot arrangerar Maltwhisky-VM 2014. 110 destillerier från hela världen gör upp om titeln ”Världens bästa maltwhisky”. 21 deltävlingar över hela Sverige, därpå fyra semifinaler och slutligen en ’Grande Finale’. Juryn utgörs av ”whiskyälskare” som blindprovar och röstar fram den bästa whiskyn.
 
“Glendronach sherry-mästare, taiwanes skräller”
 
SHERRYWHISKY stod på menyn. Och den mesta sherrytappningen av alla vann. Glendronach ser sig själv som Skottlands främsta oloroso-whisky. The Macallan kom redan 1980 med sin 10-åriga oloroso-extrem men abdikerade när Fine Oak-linjen med vanlig ek involverad introducerades 2004. ”Dronach” spetsade istället till sin sherry-image då nye ägaren Benriach 2008 höjde styrkan till 46%. Det tog ett tag innan 15-åriga Revival hittade formen, Billy Walkers premiärbatch led av snedtändande skogig ek. Snart rätades frågetecknen ut. Årets version är en läcker sherry-pava med personligt tilltal, inte avancerad kanske men det händer grejor. Tungfotad massiv sherry-snok. Oloroso-kärna a la körsbär, svartvinbärssyra stinger, i kanten mullrande ek. Inget märkvärdigt utan plain oloroso. Munnen är lika straightforward men blir mer spännande med en droppe vatten. Sherry-frukten lättar och saftar på, halvvägs fin syra som motverkar fetman, mot slutet ett crescendo av ekkrydda och frukt, i refrängen till och med fenoler. Upplyftande god när eken tar upp matchen med all sherry. En exceptionell whisky vattnad som lätt övertrumfade fältets övriga sherry-whiskies.
På spelplanen fanns sherry-fantaster som Glenrothes med en fin spansk serenad från 2001. Sötsimmig sherrynos och belevad sherrymun där mineraler lyfter mot slutet och klingar ut över dextrosol. Vatten väcker vilddjuret, stramare käft med värmestegring och mer ek i refrängen. Elakt och spännande men inte lika mäktigt (och gott) som hos Revival. Heatets tredje sherrypava var Tamdhu som med nye ägaren Ian Macleod bakom sig kom med en 10-åring i maj 2013. Föregångaren var ’unaged’ och en positiv enkel ungwhisky med ren maltmun plus gräsighet som så småningom omfamnades av sherry och vaniljkola. 10-åringen är en märkvärdigt ren whisky, schimärt banal. Ren sherrymun, neutralt sötaktig liksom, whiskyn räddas av smygande ekbeska in i lång god eftersmak, florsocker centralt med vinnande seg ek, halvtorr air av fenoler. Fascinerande, samtidigt torr och söt och besk. Inte ofta man träffar på en så svartvit maltwhisky. Men mot 46%-iga Glendronach hade ingen av destillaten någon chans.

När Malt-VM handlar om sherry brukar juryn sällan vika från oloroso-linjen. Den här gången blev det annorlunda. Portvin och Malaga-vin skördade triumfer. Irländska Yellow Spot som är en pot still-whiskey charmade många. Whiskeyn görs på en blandning av mältat och omältat korn, en sorts maltwhisky alltså. 12-åriga bourbon-, sherry- och malaga-fat väljs ut och blandas. Det blir åka av i munnen med lite vatten: sherry-bombastisk ingress, flercylindrig när syrlig frukt fyller på, ökad sötma gör käften fylligare, härlig kryddpushig exit, fetlagt ekvaggande. Men till en andraplats räckte det inte. Taiwanesiska Kavalan stod för VM:s största skräll (i paritet med indiska Amrut). Destillatet vågar bara vistas några år i ekfat, årligen dunstar 15% bort! Här flyttas bourbonfatslagrad sprit till portvinsfat av ruby-, tawny- och vintage-typ. Kavalans sprudlande estrighet ihop med portvinet skapar underligheter. Plommonchutney är temat i näsan med dijonvibbar. Den mest komplexa nosen i startfältet. Famlande sockerdrickstart i munnen med härlig plommonkompott där en plommonskalsaccent sticker ut, men framförallt läskande. Portfaten tillför krydda också som värmer skönt i en överraskande torr starkvinsaktig eftersmak. Mer återhållen än ’plain’ KV. Smålyxig avvikelse från den poppigt citrusestriga taiwanesen och den mest kompletta whiskyn den här kvällen. Asiater gillar dramatiska storslagna smakscenerier, så mycket estrar som möjligt är mottot för såväl japansk som indisk maltwhisky. Bägge länderna har dock problem med sina aromer, det stockar till sig liksom. Kavalan klarar balansen bättre, här funkar doften lika bra som resten.
Hur det gick för Highland Park? Dikeskörning tyvärr. Något har hänt i smakprofilen, allt oftare smakar Orkney-malten rök, vilket ju är välkommet. Var femte näve malt är visserligen hårdrökt men resten orökt så det blir bara några ynka ppm fenoler kvar i råwhiskyn. På senare tid väljer blender-teamet att highlighta torvröken alltmer. 15-åringen doftar gammelestrar, trevligt och inbjudande. Men gommen är röksvängd, rik sherry kämpar emot men sväljs av en lång oljig rökig eftersmak. Att konfronteras med en sådan här ”skitig” whisky i en blindprovning av sötsmaskig sherry-virre är svårhanterligt. HP kom oförtjänt sist. Den är riktigt bra men inte i klass med ettan och tvåan så visst hade juryn rätt!

-Henrik Aflodal

 
Kvalprovning XII
1. Glendronach 15 år Revival 46%
2. Kavalan Concertmaster port 40%
----------------------------------------------------------
3. Yellow Spot single pot-still 12 år 46%
4. Tamdhu 10 år 40%
5. Glenrothes 12 år 2001 43%
6. Highland Park 15 år 40%
 
94+2 p
80+6 p

49 p
25 p
24 p
12 p

Juryn väljer de två bästa sorterna. Ettan får 3 poäng och tvåan 1 poäng. Juryordförande Aflodal har dubbla röster som särredovisas ovan.
 

Publicerad: 5/26/2014
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com