Kalendariet Whiskytips Butiken Klubbguiden
 

Bli Whiskyspot-medlem och få vårt nyhetsbrev om whisky.
» Registrera dig
» Ändra uppgifter

Det finns inga nyheter!


 
[AFLODAL bloggar om Malt-VM] Whiskyspot arrangerar Maltwhisky-VM 2014. 110 destillerier från hela världen gör upp om titeln ”Världens bästa maltwhisky”. 21 deltävlingar över hela Sverige, därpå fyra semifinaler och slutligen en ’Grande Finale’. Juryn utgörs av ”whiskyälskare” som blindprovar och röstar fram den bästa whiskyn.
 
“Ex-mästare Mortlach vidare trots svag whisky”
 
MORTLACH ÄR EN världswhisky. Den okända blending-malten har tagit sig till tre raka VM-finaler och till och med vunnit VM-guld. Destilleriet är topprankat inom Diageo. Malten är livsviktig för Johnnie Walker, inte Red Label utan Black och Blue. Endast några ynka skvättar hamnar i flaska som singelmalt. Denna ”biffiga” intelligenta whisky får då brottas med dominerande oloroso sherryfat. Det var närmast en självklarhet att
Diageo ska fördubbla kapaciteten hos Mortlach i Dufftown. Ett andra pann-hus med exakt samma layout kommer att kosta 30 miljoner pund.
Mortlach skulle vinna sin kvaltävling. Därför blev jag som paralyserad när whiskyn kom i glaset. En närapå identitetslös malt där inte ens sherrykaraktären tar sig ut. Doftar torkad frukt och lite farin. Vilken besvikelse. Jag minns 2010 års finalist: En ocean av dolda intryck, tät och komplex doft av korinter, dadlar, mörk choklad, svartvinsbärskvistar. Smakmässigt då? Whiskyn presenterar halvhjärtade idéer som den inte orkar följa upp. Ett fiasko när man vet hur bra det kan vara. 2010 la whiskyn ut en exempellös mun: Mortlachs kraftfulla sprit jagar upp sherryn som bröstar sig rejält – långsam intrikat uppväxling, stillsam torkad frukt, strax körsbär och aromatiska örter, halvvägs en tornado av kryddor plus drivor av sherryfrukt, mot slutet adderas torrare espresso-kaffe. Lägger sig till ro med grace efter stormen i gommen, under alla lager av sherry lever Mortlachs ”biffighet” kvar. Eftersmaken är lång med savande sherryfrukt och torrare mörk choklad samt en pirrande kryddighet. Men så blev det alltså inte.
Kvällens skräll var istället kollegan Blair Athol, Bell’s signatur-malt som också dränker sin husmalt i massor av sherry. Den här pavan brukar vara värsta sockerpillret med sirapssöt coca cola-sladdrig mun och eftersläntrande billig chokladdryck. Nu oloroso-läskande fruktsmak, strax torrare mineraler som framkallar en pirrande spirituell effekt. Lätt fin eftersmak av 70%ig mörk choklad med inslag av fenoler. Efteråt sitter jag mållös. Det här borde ha varit Mortlach men var en ”skämmig” Blair Athol? Har aldrig fått något liknande härifrån, djupt imponerad, tack! Men överraskningarna var inte slut. När rösterna räknats stod Mortlach där som överlägsen vinnare, som vanligt. Ett smärre mirakel. Vi provade ju blint, ingen visst när favoriten kom. Å andra sidan var väl ingen mer lättad än jag, nu får ju begåvningen en ny chans. Men i en semifinal med vässade sherry-tappningar har den här pavan ingen chans.
Min vinnare var istället Aberlour. I sammanhanget den mest måttfulla sherry-utgåvan med utsökta balanser. Doften är bäst, oloroso och söt malt med rosendoft, komplext och inkännande. Helt klart a’Bunadh-vibbar (som ju är destilleriets firade ’cask strength’-utgåva). Smakar oloroso med dämpad frukt och återhållen maltighet, går ut på trevlig fet kaffesötbeska. Ganska basic egentligen men i sammanhanget en höjdare.

Titeln för kvällens provning var ’Aberlour Sherry Parade’, en haltande beskrivning. Glenallachie och Glencadam har inte varit i närheten av vinfat. Glenallachie är en blending-malt strax utanför Aberlour som jobbar för franskfavoriten Clan Campbell. Whiskyn ges inte ut av destilleriet självt så jag tog in ett ’wild card’ buteljerat av Signatory. Fascinerande häftig ekbehandling som nästan går överstyr. Fruktgunget breddas av tung ek som mot slutet får röksvall. Söt pastillbas i efterklangen bär fram mentolig ekbeska. Bra grejor men en smula malplacerat. Glencadam å sin sida gör allt bra med äppel-MER i doften och simmig estrig äppelsöt mun men tar på parfym med skarpa bittermandelstråk i eftersmaken som förstör det roliga. Outsider i gänget var Penderyn från Wales som kokas till höga 91% i kolonnpanna likt en grainwhisky. Den har alltså en spritig grundton som maskeras med Madeira-fat. Och årets upplaga är jag riktigt nöjd med, spritigheten slår inte igenom. Doftar visserligen arrak/rom hjälpt av äpplig fräschör. Smaken är pikant rom-lik med översvallande söta Madeira-toner och marsipan i refrängen. Det liknar inte maltwhisky helt enkelt, så juryn placerade whiskyn sist, fullt förståeligt.

En spännande omtumlande VM-kväll där det gick som förväntat fast ändå inte. En hårt jobbande duktig jury gav mig huvudbry – hur ska jag få tag på en Mortlach i världsklass? Lugn, Diageo satsar stort på Mortlach, äntligen! Under året kommer tre nya varianter. En ung standard-whisky, en sherry-smaskig 18-åring som ersätter nuvarande 16-åriga Flora & Fauna-tappning, samt en dyr 25-åring. Det ordnar sig för Mortlach alltså, skönt!

-Henrik Aflodal

 
Kvalprovning XI: Sölvesborg 25 april
1. Mortlach 16 år 43% (Flora & Fauna)
2. Aberlour 16 år 43% Double Cask
----------------------------------------------------------
3. Blair Athol 12 år 43% (Flora & Fauna)
4. Glenallachie 16 år 1996 43% (Signatory)
5. Glencadam 15 år 46%
6. Penderyn 41%
 
67 p
46+6 p

28+2 p
20 p
4 p
3 p

Juryn väljer de två bästa sorterna. Ettan får 3 poäng och tvåan 1 poäng. Juryordförande Aflodal har dubbla röster som särredovisas ovan.
 

Publicerad: 4/28/2014
Läs fler krönikor
 Sök på Whiskyspot.com:  | Om Whiskyspot.com