 |
 |
[VM-KRÖNIKA]
Maltwhisky-VM arrangeras för tredje gången. 110
maltdestillerier från hela världen gör upp om titeln ”Världens bästa
maltwhisky”. 24 deltävlingar över hela Sverige, därpå fyra
semifinaler och slutligen en ’Grande Finale’. Juryn utgörs av
whiskyälskare som blindprovar och röstar fram den bästa whiskyn.
Juryordförande är Whiskyspots chefredaktör Henrik Aflodal som här
rapporterar inifrån deltävlingar 7 till 12.
Läs om deltävlingar 1 till 6
här! |
“Glen Ord, Edradour & Connemara äger!”
Andra halvan av vårens deltävlingar i Maltwhisky-VM
bjöd på skrällar. Meriterade storfavoriter kastades ut ur
tävlingen och otippade malter slank vidare till höstens
slutspel. Årets final avgörs ju i Stockholm 11 december där
mästare i tre smakklasser ska koras: Rökwhisky,
Sherryfatslagrad dito samt mellanklassen ’Malty’ som varken
är extremt rök- eller sherrydominant. År 2005 och 2007
utsågs Ardbeg respektive Lagavulin till bästa rökwhisky,
Glenfarclas och Mortlach blev bästa sherrywhisky och
japanerna Yoichi samt Miyagikyou vann mellanklassen. Alla
mästare utom Yoichi och Lagavulin har gjort entré i
tävlingen och alla utom en har problemfritt gått vidare.
Mest framgångsrika whiskybolag är föga |
|
Importörstoppen
Semifinalister efter 12 av 24 deltävlingar
Diageo 9 destillerier: Clynelish/Teaninich,
Mortlach/Dailuaine, Linkwood, Glen Ord/Dalwhinnie,
Glendullan, Talisker
Pernod Ricard 3 dest: Longmorn,
Glen Keith/Strathisla
Maxxium 3 dest: Glenrothes, Ardmore,
The Macallan
Philipson-Söderberg 3 dest: Yamazaki,
Connemara, Glenfarclas
Nigab 2 dest: Glen Grant, Benriach
LVMH 1 dest: Ardbeg
Berntson 1 dest: The Balvenie
Cask Sweden 1 dest: Glengoyne
Galatea 1 dest: Edradour |
|
|
överraskande Diageo. I Skellefteå tog man sin tredje
dubbelseger med Glen Ord och Dalwhinnie. Totalt har
dominanten tävlat med hela 22 av 27 destillerier och
utfallet är förbluffande 9 avancemang! Även för andra
bjässar har det gått bra, Pernod Ricard och Edrington/Maxxium
har båda fått med sig tre malter till slutspelet.
Västerbottningarna hade svårare att enas om
silvermedaljören, det var jämnt mellan Classic
Malts-stjärnan Dalwhinnie och Japan-ägda nysatsande
singelmalten Tomatin. Jag fick i egenskap av juryordförande
med dubbel röststyrka lösa knuten. Dalwhinnie
imponerade storligen på mig, munnen har väl aldrig varit
bättre, sötfruktig som sig bör med ett komplext kryddspel
därovan. Och Tomatins sherrybefriade 15-åringen visar vilken
känsla destillatet besitter, ren frukteufori. Ett svårt val
men jag var bara tvungen att välja DW som min tvåa vilket
förstärkte slutresultatet.
Etta blev överraskande Glen Ord (med över hälften av
rösterna). En malt som nästan uteslutande försvinner ner i
blends, samtidigt ett av Skottlands sista självförsörjade
destillerier med eget mälteri. Glen Ord chockade oss alla
med sina gammelestrar, en sorts mastig estrighet som brukar
uppstå i samband med ökad oxidering efter långvarig lagring
över 30 år.
VM-drabbningen i Mariestad bjöd på fler överraskningar. Det
var upplagt för dubbelseger för familjen Grant med
Glenfiddich och Balvenie, båda med snyggt sherry-draperade
buteljeringar. Starkaste utmanare på pappret var eleganta
Classic Malts-whiskyn Cragganmore som är en stor malt med
fina kvaliteter. Mariestadsborna visade på en skrämmande
beslutsamhet och pekade självsäkert ut två av malterna.
Superwhiskyn Balvenie vann en jordskredseger med över
|
|
VM-provning VII: Skellefteå 11/5
1. Glen Ord 12 år 43%
2. Dalwhinnie 15 år 43%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Tomatin 15 år 43%
4. Speyside 15 år 40%
5. Tormore 12 år 40%
VM-provning VIII: Mariestad 18/5
1. The Balvenie 12 år Doublewood 40%
2. Glendullan 12 år 43% (Flora & Fauna)
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Glenfiddich 15 år 40%
4. Cragganmore 12 år 40%
5. Singleton of Dufftown 12 år 40%
VM-provning IX: Avesta 19/5
1. Edradour 12 år Caledonia 46%
2. Glengoyne 12 år 43%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Aberfeldy 12 år 40%
4. Glenturret 10 år 40%
5. Deanston 12 år un-chill filtered 46,3%
5. Tullibardine 14 år vintage 1993 40% |
|
hälften av rösterna och anonyma blending-malten
Glendullan gillades av en femtedel. Precis min
uppfattning. Balvenie kan ej förbigås, pondus och excellence
i samma andetag, en av världens stora malter. Whiskyn kommer
att utmana Mortlach om sherrytiteln i en trolig final.
Glenfiddich räcker inte till, whiskyn är för lätt under
sherrydräkten, och behöver mer ek för att bli riktigt bra.
Eleganten Cragganmore är fantastisk men alltför blyg i sin
framtoning, jag längtar tillbaka till whiskyns kraftfulla
dagar. Glendullan bombade på rejält i gommen, ett frejdigt
fruktpiskande, för mig självklar tvåa.
Whiskyfolket i Avesta tog sig an Scottish Midlands
maltmakare. Perthshires destillerier ligger bra till i den
lummiga terrängen norr om Glasgow och Edinburgh på väg upp
mot högländerna. Närheten till storstäderna gör att
turisterna strömmar till. Malterna ses dock lite över axeln
kvalitetsmässigt vilket bitvis stämmer. Whiskyn spretade
verkligen, starten var tuff och det suckades en del halvvägs
genom provandet, småtråkig hö- och gräswhisky ställdes ut.
Tullibardine, Deanston och Glenturret ratades närapå
unisont. I andra halvlek tände provarna till. Minstingen i
gänget Edradour utklassade konkurrenterna med sin
mäktiga sherrytappning. Måtte vara den bästa sherry-whisky
jag fått från detta opålitliga destilleri. Kanske lite
orättvist inlottad i sammanhanget vilket jag som
tävlingsledare får ta på mig. Om silvret var kampen hårdare,
Dewars Aberfeldy kämpade stoiskt mot förhandsfavoriten
Glengoyne men fick se sig passerad på upploppet. Närapå
omöjligt att välja. Aberfeldy är förtjusande, briljant
komposition som hanterar sinnlig fruktighet, rökinfluenser
och mildrande honungstoner. Glengoynes nya 12-åring
målar dock större, eken kryddar på i gommen och lägger ut en
mastig sugande finish där maltens sirapsliknande sötma dras
av konfident ek. Båda förtjänar avancemang men bara en får
följa med Edradours lyckopiller vidare.
Första öwhisky-racet i Maltwhisky-VM blev en rafflande
uppgörelse mellan två av whiskyvärldens giganter. Världens
bästa rökmalt år 2005 Ardbeg räknade hem exakt lika
många röster som ”pepparkvarnen” Talisker (finalist
2007). Sorterna delade havet av Gävle-bor, jag höll alltså
avgörandet i min hand! Ardbegs nya 10-åring är en burlesk
rökupplevelse där frukten måste få mer plats, dessutom stör
kryddor ut röken i gommen. Malten behöver nog 2-3 år till på
sig för att hitta hem. Men whiskyn är fortfarande särklassig
och odiskutabel etta denna kväll. För mig var Talisker en
besvikelse, för liten doft och alldeles för mycket godis i
munnen. Det enda som är på sin plats är pepprigheten, om än
något kväst av sötman. Mer vital version krävs på
semifinalnivå.
Övriga destillerier spelade statistroller i skuggan av
favoriterna. I ruelsen efter Taliskers tillkortakommanden
valde jag Bruichladdich som min silvermedaljör. En begåvad
ung rökare på enkom nygjord whisky. Allvarligt rökskadad
gom, röken döljer ungwhiskyn. Absolut charmant. Piggare och
fräschare än Talisker.
Mest svårtippad i förväg var Faluns VM-batalj på temat
’Light Peat’, alltså lättrökt maltwhisky. En numera
utrotningshotad whiskystil i Skottland eftersom
blended-industrin premierar rökfria fyllnadsmalter designade
för att smidigt försvinna ner i blends. Det säger sig självt
att det enkla greppet att förse en maltwhisky med en sober
fond av rök som ej stör ut det övriga aromspelet ger
resultat. Den bästa whiskyn är helt enkelt lätt rökig. Och
visst är det förunderligt att inte fler destillerier med
singelmaltambitioner utnyttjar detta enkla knep? Rökfria
maltmakare som vill erbjuda sina fans ett alternativ drar
hellre på med rejäl rök i ett försök att tappa in på
Islay-haussen. |
|
Mesta kändisen på startlinjen, omtyckta Classic
Malts-stjärnan Oban, var på förhand uträknad i denna ”dödens
grupp”. Huvudnummer var istället de autentiska
fastlandsrökarna Benromach och Ardmore. Två utlänningar
utmanade, regerande världsmästare (i mellanklassen ’Malty’)
Miyagikyou från Japan och irländska rök-frukt-kalaset
Connemara. Och Falu-tävlingen blev den avgjort tajtaste,
ingen överlägsen segrare kunde koras, istället fördelade sig
rösterna jämnt, de två semifinalisterna vann drygt hälften
av rösterna. Förklaringen var självklart att whiskyn
genomgående höll mycket hög kvalitet, alla sorter rankades
som ”exceptionellt bra”. Men en whisky stack ut. När
Connemara dök upp i glaset kapitulerade jag. Frejdigt
rökbolmande Ahlgrens bilar med storslaget sötsimmig fruktmun
där röken äter sig in och lägger ut en likörliknande finish
på |
|
VM-provning X: Gävle 22/5
1. Ardbeg 10 år 46%
2. Talisker 10 år 45,8%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Bruichladdich Peat 46%
4. Jura Prophecy 46%
5. Ledaig 10 år 43%
VM-provning XI: Falun 27/5
1. Ardmore Traditional Cask 46%
1. Connemara 8 år 46%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Miyagikyo 10 år 45%
4. Benromach 10 år 43%%
5. Oban 14 år 43%
VM-provn. XII: Åkersberga 28/5
1. Glenfarclas 15 år 46%
2. The Macallan 12 år 40% sherry
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Hakushū 12 år 43,5%
4. Glenallachie 16 år 1992 43% (G&M)
5. Tamdhu 40% |
|
tung svår medicinal rökbas. Hur mycket jag än ville ha
Miyagikyou, Benromach eller Ardmore gick det inte att välja
bort denna 8-åriga super-whisky.
När rösterna räknats stod det 50-46 till Ardmores
fördel gentemot Connemara. Då kungjordes min dubbla
guldröst med 6 poängs påslag, Connemara gick om och stannade
på 52 poäng. Men mitt silver gick till skotten och båda
fastnade på exakt samma poäng!? En märklig skrällartad
resultatlista. Vem hade trott att en 8-årig irländsk rökare
skulle kunna hävda sig i det här sammanhanget? Att japanske
världsmästaren Miyagikyou åkte ut är synnerligen
sensationellt. Minst lika oväntad är Benromachs sorti, den
nya 10-åringen är en avancerad premiärwhisky från ett nytt
destilleri. I vilket annat heat som helst hade alla fyra
gått vidare.
Efter alla överraskningar var det skönt att få avsluta
VM-våren med favoritavancemang. I Åkersberga ställdes
världsstjärnan The Macallan mot familjemalten
Glenfarclas, båda sherryinfuserade. Och kampen blev hård
mellan de tu, Glenfarclas vann med några få poängs marginal.
En halvmiss tycker jag som hellre sett japanen Hakushū i
topp. Både Glenfarclas och Macallan underpresterade
nämligen, bägge saknade sina dofter. GF luktade närapå inget
och MC intog storsäljande tumbler-attityd, banalt så det
förslår. GF:s långa bullrande oloroso-rika sherrymun
övertygade dock. Men Hakushū hade mångt mer att komma med,
japsaren har inte varit så här bra på många år. Utstuderad
rökskugga bortom estrarna i nosen och munnen skruvar upp
sötman mer än tidigare. Men i likhet med de båda skottarna
tappar whiskyn greppet mot slutet och lägger sig platt.
För japanen är nederlaget extra bittert, whiskyn har missat
slutspelet alla gånger. Kollegorna Yoichi, Sendai/Miyagikyou
och Yamazaki har alla varit i final. Importören Philipson
och Söderberg kan i alla fall dra på smilbanden, tre av
firmans malter har gått till slutspel, förutom Glenfarclas
även Connemara och just Yamazaki.
-Henrik Aflodal
VM-general Single Malt World Cup 2010
LÄS om VM-deltävlingar 1 till 6
HÄR! |
|
|
|