 |
 |
[VM-KRÖNIKA]
Maltwhisky-VM arrangeras för tredje gången. 110
maltdestillerier från hela världen gör upp om titeln ”Världens bästa
maltwhisky”. 24 deltävlingar över hela Sverige, därpå fyra
semifinaler och slutligen en ’Grande Finale’. Juryn utgörs av
”whiskyälskare” som blindprovar och röstar fram den bästa whiskyn.
Juryordförande är Whiskyspots Henrik Aflodal som här
rapporterar inifrån de sex första deltävling-arna.
Läs om deltävlingar 7 till 12
här! |
“Länge
leve Mortlach!”
Världens största whiskytävling Single Malt World Cup tar
halvtidsvila. I Maltwhisky-VM har vi under våren avverkat 12 av 24
deltävlingar. 63 destillat från lika många destillerier har synats
av den månghövdade juryns kritiska näsor. Totalt ska närmare 130
maltwhiskies testas för att vaska fram de 48 bästa som senare i höst
gör upp om tolv finalplatser i slutspelets fyra semifinaler.
VM-äventyret började i skånska Osby i slutet av mars. Glen Grant
utmanades av sina grannar i den lilla whiskystaden Rothes på
Speyside. Skåne-juryn var fokuserad och klarade sin uppgift galant,
ivrigt spottandes mellan varje tävlingsbidrag för att hålla huvudet
klart. Två singelmalter tar sig vidare från varje deltävling och i
Osby var det enkelt, 2/3-delar av rösterna delades mellan Cutty
Sarks signaturmalt Glenrothes
och italienska jättesäljaren Glen Grant.
Med 2 futtiga poängs övervikt ledde Glenrothes då kuvertet med min
röstsedel revs. I egenskap av huvuddomare räknar jag dubbla röster.
Visst är Glenrothes sherrybuteljering charmig och denna
standardutgåva imponerade på mig. Men idag kunde ingen slå de rena
malttonerna parat med en formidabel energi hos Glen Grant.
Till Vingåker kom Chivas-malten Strathisla för att utmanas
av sina grannar och en räcka Nordsjökustdestillerier.
Sörmlänningarna var uppsluppet sammanbitna. Några höjde på
ögonbrynen när jag beordrade allmän spottning. Utslaget var
glasklart, folket satte resolut ned foten. Själv fick jag
brottas med mina omdömen. Fyra av de sex sorterna låg nära
varandra poängmässigt men till slut vek jag ner mig för den
sherry-uppmjukade godsaken Glen
Keith. Whiskyn blev vinnare i båda lägren, en
felfri 10-åring med stor personlighet som samlade närapå
varannan röst. Fabriken ligger mitt inne i Keith och
invigdes 1960 som Chivas-gruppens andra egna destilleri.
Dessvärre står pannorna tysta sedan mars 1999, skada på en
så fin whisky.
Om andra semifinalplatsen blev det kamp inpå mållinjen. För
mig stod det emellan Strathisla och An Cnoc som verkligen
överraskade, en avancerad singelmalt jag tidigare inte fått |
|
VM-provning I: Osby 24/3
1. Glen Grant 1992 Cellar Reserve 46%
2. Glenrothes Select Reserve 43%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Glen Spey 12 år 43% (Flora & Fauna)
4. Auchroisk 10 år 43% (Flora & Fauna)
5. Speyburn Bradan Orach 40%
VM-provning II: Vingåker 22/4
1. Glen Keith 10 år 43%
2. Strathisla 12 år 43%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Inchgower 14 år 43% (Flora & Fauna)
4. An Cnoc 16 år 46% (Knockdhu)
5. Strathmill 12 år 43% (Flora & Fauna)
6. Glen Deveron 10 år 40% (Macduff)
VM-provning III: Västerås 23/4
1. Clynelish 14 år 46%
2. Teaninich 10 år 43% (Flora & Fauna)
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. The Dalmore 15 år 40%
4. Glenmorangie 10 år 40%
5. Pulteney 12 år 40%
6. Balblair 1997 12 år 40% |
|
|
därifrån, verkligen ett destilleri att hålla ögonen på
framöver.
Med i matchen var också Inchgower, en obskyr blending-malt
jag alltid haft ett gott öga till, ett singelmaltämne som
borde få mer utrymme av ägaren Diageo. Aromen avgjorde,
Strathislas sprudlande
frukt som följs upp i gommen är svår att motstå.
I Västerås väntade ’Northern Highlands Derby’. Whiskyn norr
om Inverness håller hög klass. Smakerna drar iväg mer än de
gör på Speyside, whiskyn är större och mer viljestark. Och
historierna är mer färgstarka och grovkorniga. Det här är
Skottlands mesta glesbygd i mångt likt vårt Norrland. Kargt
landskap med tuffa väderförhållanden och folk av hårt virke.
Länge laglöst land vilket gynnade smugglarkulturen. I vår
tid sitter några av Skottlands tyngsta varumärken här uppe,
Glenmorangie och The Dalmore, inspirationskällor för
”wannabe-brands” som Balblair, Pulteney och Clynelish. Den
bästa whiskyn däruppe är förvisso Glenmorangies. 10-åringen
är en perfekt skapelse men försiktig i sin approach vilket
gör den usel i en blindprovningssituation. För mig är det
(som vanligt) kvällens höjdare men precis som vid
VM-arrangemangen 2005 och 2007 höll inte auditoriet med mig.
Övertygande etta blev istället
Clynelish, enda whiskyn med rök i receptet. En
rök som visserligen inte märktes någonstans i whiskyn men
självfallet finns där och bildar fond för de andra smakerna.
Jag satte whiskyn som tvåa efter viss vånda. Dalmore är ju
charmig med all sin sherry men nu fick det räcka tyckte jag,
med tanke på tidigare valt sherrygodis som Glenrothes och
Glen Keith. Den höga nivån i Northern Highlands går utöver
sherry-tricks. Jag hade hoppats mer på blending-malten
Teaninich, kanske Skottlands mest underskattade maltwhisky
som borde ges mer spelrum av ägaren Diageo, men den har
tappat lite mark sedan sist.
Västerås-borna föll dock för den okända ekvilibristen
Teaninich, mellan tvåan,
trean och fyran skiljde bara 4 poäng!
VM-kvalet i Malmö kretsade kring en fascinerande
1800-talsgestalt. Bortglömde whiskykungen John Duff började
sin bana som värdshusvärd i lilla byn Lahnbryde öster om
Elgin. Lärde sig göra whisky på Glendronach bortåt Aberdeen
för att 1876 bygga egna fabriken Glenlossie söder om
hemorten. Hans passion verkar ha varit skapandet av nya
destillerier. Efter utlandsäventyr och misslyckade
destilleriprojekt i Sydafrika och Amerika återvänder Duff på
1890-talet till Skottland och öppnar 1894 Longmorn. Strax
före whiskykraschen 1898 bygger han en andra enhet intill
som stängs 1900 men återinvigs 1965 under namnet Benriach.
Duff kommer ingen ihåg men hans destillerier lever i
välmåga.
Storfavorit var supermalten Longmorn, VM-finalist både 2005
och 2007. Men i år snubblade whiskyn nästan på målsnöret.
Nye 16-åringen med sina 48% är en kraftfull betvingande
whiskyupplevelse. Blindprovningsmomentet gör att provarna
inte är förberedda på den impact som drabbar dem. Longmorn
skrämde mer än tjusade. Någon droppe vatten i glaset
uppenbarade ett himmelrike, för mig en 90-poängare och
solklar etta. Istället vann
Benriach med trygg marginal, lite av en skräll
med tanke på den tuffa konkurrensen. När rösterna räknats
var Glen Elgin tvåa, en skicklig malt med intensiv smak.
Longmorn låg bara på tredje plats, 5 poäng bakom. Då
vecklades min röstsedel med dubbelt röstvärde ut. Och
eftersom guld ger 3 poäng fick
Longmorn 6 poäng till, i sammanräkningen en
futtig poäng före Glen Elgin. Starka Mannochmore blev bara
fyra vilket var en missräkning. Mannochmore är ett modigt
destillat med röjig käft som man minns. En underskattad malt
få känner till. Den räckte längre än Glen Elgin som har en
svagare nos.
I Malmö tog åldern ut sin rätt, 16-åringarna gick vidare,
följt av 12-åringar och sist en 10-åring. Och att Benriach
drog längsta strået är kanske inte så konstigt, whiskyn är
det enda riktiga varumärket i samlingen, omvittnat skicklige
blendern Billy Walker gör sitt yttersta för att nå längst i
varje buteljering, och den här gången blev det fullträff. |
VM-cirkusens största favorit är Mortlach. Tillika den
första världsmästaren på startlinjen, whiskyn utsågs ju till
världens bästa sherryfatlagrade whisky 2007 och var finalist
2005. I Göteborg sopade den banan med sina medtävlare, idel
oloroso-doppad mörkhyad whisky. Hela startfältet kom från
Diageo, utgivna i serien Flora & Fauna, samma etikett fast
med olika djur- eller växtmotiv. För mig är saken klar,
svårt att se någon som kan hota Mortlach i en trolig final.
Vi pratar 90+ i poäng, helt enkelt absolut världsklass. Här
fick vi se en skymt av världsmästaren.
Om den andra semifinalplatsen blev det benhårt. När
församlingens röster räknats låg Dailuaine och Pittyvaich
lika och Benrinnes en futtig poäng upp. Min silvermedaljör
Dailuaine som med dubbla
röster fick 2 poäng gick om med en poängs marginal. Men
valet var inte självklart, Benrinnes överraskade stort på
mig, så här bra har malten aldrig varit. |
|
VM-provning IV: Malmö 27/4
1. Benriach 16 år 40%
2. Longmorn 16 år 48%
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Glen Elgin 12 år 43%
4. Mannochmore 12 år 43% (Flora & Fa.)
5. Glenlossie 10 år 43% (Flora & Fauna)
VM-provning V: Göteborg 28/4
1. Mortlach 16 år 43% (Flora & Fauna)
2. Dailuaine 16 år 43% (Flora & Fauna)
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Benrinnes 15 år 43% (Flora &
Fauna)
4. Pittyvaich 12 år 43% (Flora & Fauna)
5. Blair Athol 12 år 43% (Flora & Fauna)
VM-provning VI: Nyköping 4/5
1. Yamazaki 12 år 43%
2. Linkwood 12 år 43% (Flora & Fauna)
––––––––––––––––––––––––––––––––
3. Miltonduff 15 år 46%
4. Glen Moray 16 år 40%
5. Ben Nevis 10 år 46% |
|
Jag fick också vatten på min kvarn när det gäller Bells
gamla sorgebarn. Pittyvaich som var tänkt att göra exakt
samma whisky som Dufftown intill men aldrig lyckades och
idag jämnats med marken, samt Blair Athol där blenden idag
har sin kommersiella hemvist. Båda dras med sturig
spritkvalitet även om Blair Athol rensats upp på senare år.
Den var dock i sammanhanget intetsägande. Och Pittyvaich
visade verkligen sitt mest eländiga jag, finkligt och vasst
skuren.
I Nyköping gick första asiat in i tävlingen. Och Japans
förste maltmakare Yamazaki
grundad 1923 gav ingen pardon. Sörmlänningarna gav whiskyn
mer än dubbelt så många röster som konkurrerande skottar.
Striden om den andra semifinalplatsen blev desto tajtare.
Precis som vid sherry-drabbningen i Göteborg var det jämnt
mellan tre malter, Linkwood och Glen Moray låg lika med
Miltonduff en poäng över. Flest guld-röster av de tre hade
Linkwood men Miltonduff övertrumfade med fler silverbläckor.
Jag listade Linkwood som
etta, whiskyn gick om konkurrenterna och knep den andra
semifinalplatsen bakom japanen. Linkwood är ett suveränt
destillat. Lätt till karaktären men oerhört begåvad. Denna
buteljering besatt en underbar detaljrikedom och snittade på
90 poäng kvalitetsmässigt. Yamazaki kunde inte matcha den
prestationen trots en som väntat fruktälskande mun.
Miltonduff utmanade smakmässigt men doften knöt sig vilket
ju inte räcker till avancemang.
En trend i kvaltävlingarna verkar vara tydliga segrare men
hård kamp om andraplatsen. I Västerås förlorade Dalmore
silverstriden mot Teaninich med två ynka poäng. Nästkommande
provningarnas tendens att gå på den äldre whiskyn uppåt
15-16 år förkastades här då två 12-åringar gick vidare. Och
att provarna förbiser alkoholstyrkans impact är ju oväntat.
Whisky på 46%-nivån har mer koncentrerad smak och sticker
därför ut mer i en blindprovning. Att det inte gav utslag
här beror antagligen på att panelen spottade och behöll
skärpan. Folket ser bortom kraften hos 46orna och mäter
höjden i prestationen, höga poäng krävs i samtliga faser,
från arom över smak till eftersmak. Ett styvt arbete av
Nyköpings-juryn som undvek fallgroparna, whiskyn med bäst
kvaliteter gick verkligen vidare.
-Henrik Aflodal
VM-general Single Malt World Cup 2010
LÄS om VM-deltävlingar 7 till 12
HÄR! |
|
|
|